Annandagsbandy

Bandysporten är begåvad med en hel del tradition och kul historia. Vi har bl.a. vår unika SM-final som spelas i en avgörande match inför fulla läktare varje vår. Det riktigt dryper av idrottskultur, fest och historia om SM-finalen och många idrotter är lite avundsjuka på bandyn och detta årliga event som alltid lockar massor av folk till Studenternas IP i Uppsala. Ett annat känt fenomen inom bandysporten är annandagsbandyn. Varför är det så?









Förr i tiden startade alltid bandysäsongen i vårt avlånga land på just annandagen, det var alltså seriepremiär. Folk vallfärdade ut i snödrivorna för att på plats få se en spännande match och få frisk luft. Man kanske kan tänka sig att många också genom att åtminstone titta på en idrottsbatalj live, kunde döva det lite dåliga samvetet som ett stort intag av glögg och julmat ger.




En annan rolig detalj kring annandagsbandyn är att det ofta handlar om derbyn, gärna lokal derbyn. Klassiska derbyn inom bandyn är bl.a. Hälsingederbyt mellan framförallt Edsbyn och Bollnäs, vilket förövrigt direktsänds i Svensk TV i år. Missa inte det! Hälsingland är ju ett riktigt bandynäste och dessa matcher är otroligt populära där uppe, något man snackar om länge. I Bandytäta Småland är Tranås- Nässjö eller Vetlanda - Nässjö klassiska matcher. I Blekinge är ju Fredriksberg och Redden en riktig klassiker även om vi spelade lite lägre ner i seriesystemet. I Göteborg har vi Surte på ena sidan Göta älv och Kungälv på den andra. Vilka matcher det har varit där genom åren. Gripen från Trollhättan och IFK från Vänersborg är andra exempel på västsvenska derbyn. Men det mest klassiska annandagsderbyt tillsammans med Hälsinge debyt är nog ändå den sk Tomtedansen i Karlstad. På 30, 40, 50 och 60 talet utspelades i stort sett varje år en ryslig batalj mellan "blåtomtarna" från Slottsbrons IF (4 sm guld under denna tidsepok) och IF Göta Karlstads "röda tomtar" (3 sm guld). Min första bandymatch såg jag förövrigt sittande på farsans axlar mellan dessa 2 klassiska lag någongång i mitten på 60 talet. Man kan läsa i idrottshistoriska tidskrifter att flera av dessa derbyn under 40 0ch 50 talet hade publiksiffror på över 10 000 personer som i snödrivorna runt bland annat den lilla sjön Sandbäckstjärnet i Karlstad eller runt Strandvallen i den lilla bruksorten Slottsbron strax väster om Karlstad, på plats såg matcherna.



I lite mer modern tid förändrades tomtedansen . Slottsbron IF tappade lite mark och åkte ner någon division. I stället kom i slutet på 70 talet, nästan från ingenstans kvarterslaget från stadsdelen Herrhagen i Karlstad, IF Boltic och dom blev tack vare sin blågula matchställs färg de nya "blåtomtarna". På 80 talet när IF Boltic var som mest framgångsrika med bl a. 10 raka SM finaler och varav 8 vanns spelades det flera härliga derbyn mellan Göta och Boltic på Tingvalla isstadion. Det var stor fest varje gång! Göta var ju det klassiska Karlstá -laget och hade en stor supporter skara. IF Boltic var det kaxiga unga laget som vi yngre karlstápöjkar hejade på och som många av oss också spelade med. 1980 hade Boltic över 600 ungdomar igång i sin ungdomssektion, imponerande. Farsan och hans polare höll på Göta och jag och mina kompisar på Boltic och vi började tråka varann långt innan julhelgen. När annandan väl kom så var det allvar. Folk gick ofta man ur huse för att titta, Mycket folk och mycket glögg och man umgicks precis lika mycket som man tittade på matchen. En rolig anekdot jag kommer ihåg från ett derby från tidigt 80 tal, är att den stora Götaklacken hade det så väldigt trevligt med sina heja och nidramsor, termosar och portföljer att dom minuten efter att domaren blåst igång andra halvlek och då Boltic tryckte dit ännu en "strut" i Götamålet, jublade för fullt. Vilket givetvis vi i Boltic klacken också gjorde. De av spetsad glögg så glada Götasupportrarna hade inte märkt att det varit halvtidspaus och att lagen bytt sida! Ja gott folk! Så kan det gå när man fått lite för mycket "varmt" innanför västen.

En riktig god jul önskar jag er alla!